Föreningen

I nordisk mytologi var Gjuke en sagokung, stamfader till ”gjukungarna”, dvs motsvarigheten till den sydgermanska ätten Nibelungar. Make till Grimhild. De mest kända medlemmarna av ätten är Gunnar Gjukeson och Gudrun Gjukedotter. (Källa: Wikipedia.)

När Brf Gjuke firade sin 40-åriga tillvaro år 1996 skrev Nils Brage Nordlander en redogörelse över föreningens bildande och första tid. Den återges nedan i något förkortad form.

Gjuke 40 år

Anno 1956 var vi ett antal personer, som hos firma Anders Diös tecknade oss som medlemmar i bostadsrättsföreningen Gjuke för att få bostad i de hus, som Diös planerade att bygga i kvarteret Gjuke. Diös hade länge specialiserat sig på bostadsrättsföreningar och det är till stor del den firmans förtjänst eller fel, beroende på hur man ser det, att bostadsrättsföreningarna är en dominerande bostadsform i Uppsala. Firman bildade bostadsrättsföreningar långt innan något bygge kunde realiseras för att vara klar att snabbt sätta igång när tillfälle sedan bjöds. Bostadsrättsföreningen Gjuke hade bildats redan 1943 och registrerades hos Länsstyrelsen då ”med syfte att uppföra och besitta bostadshus i Uppsala för att däri åt sina medlemmar upplåta bostäder och andra lägenheter under nyttjanderätt för obegränsad tid” som det står i handlingarna. Styrelsen för denna förening utan hus utgjordes av anställda hos Diös med bl.a. intendent Frimansson och ingenjör Stigenberg.

Föreningen inköpte tomt 2 i kvarteret (Torsgatan-Götgatan) i mars 1944 för 133 000 kr och tomt nr 3 (Odensgatan-Götgatan) 1 jan 1954 för 175 000 kr och under 1956-57 byggdes husen av byggnadsfirman Anders Diös. Vi som hade tecknat oss för våning gick ofta förbi och såg de gamla kåkarna på tomten rivas och grunden grävas för vårt hus, som sedan sakta växte upp. Vi hade också förmånen att få påverka planlösningen av de våningar vi tecknat oss för. För vår del innebar det att vi svängde på väggen mellan det planerade köket och det uthyrningsrum som skulle vara kopplat till våningen. Vi tänkte inte hyra ut något rum – däremot ville vi gärna ha ett stort kök med utrymme för olika aktiviteter.

När bygget kommit upp till vår våning två trappor upp upptäckte min energiska hustru att byggjobbarna under ledning av sin bas Gustavsson – ”Skriken” kallas av lättförståeliga skäl – höll på att mura ett fönster på gaveln, som inte alls skulle vara där enligt ritningarna. Skicken fick medge att han missat ritningen och murade igen fönsteröppningen. ”Skriken” är nog också ansvarig för att rökgångarna till de öppna spisarna blev slarvigt utförda, vilket ju blivit en följetång. Vi flyttade in i Torsgatshuset omkring 15 november 1956 sedan besiktning visat smärre fel på tapeter och målning, som korrigerades. I Odensgatshuset flyttade man in omkring 15 mars 1957.

Föreningen hade sitt första sammanträde 17 okt 1957 i KFUM:s lokal, varvid dåvarande hovrättsassessor Leif Brundin valdes till ordf för mötet och intendent Frimansson redogjorde för husets ekonomi. Man beslöt om en centralanläggning för TV och radio till en kostnad av 130 kr per lägenhet. Man beslöt också att förbättra ventilationsförhållandena särskilt i anslutning till de öppna spisarna – för första men inte sista gången.

Det finns några veteraner kvar från pionjärtiden, förutom familjen Brundin och min familj också fru Britta Sunnderstrand och familjen Törnkvist/Wannedal i olika generationer, Nils Lundahl samt fru Höglund. Vid Odensgatshuset finns fru Gunnard kvar.

Fastigheten var taxerad till 2 550 000 kr. Insatserna var sammanlagt 354 000 kr, vilket utgjorde 10,4 % av produktionskostnaden, som uppgick till 3,4 milj kr. Med en del extrakostnader uppgick inteckningslånen till något över 3 milj kr.

Årsavgiften blev första året 36 kr/kvm. För en femrummare hade insatsen varit drygt 10 000 kr och årsavgiften blev drygt 5 000 kr. Även om vi har ett annat penningvärde i dag, har Gjuke inneburit en god investering, även om årsavgiften nu hunnit bli 270 kr/kvm.

Det var många akademiker och pensionerade präster i den första skaran medlemmar. Där fanns biskop Runestam, åskprofessor Norinder, Lantbruksuniversitetets rektor Lennart Hjelm och många andra bemärkta personer.